69. Flower’s IPA

stor-container-till-liten-flytt-6 Det stora företaget betalar för en flyttbil, jag behöver alltså inte bära hem allting i en resväska på flyget. Synd att jag inte visste det innan Linda fick agera packåsna med alla vinter-kläderna, men skönt då antalet prylar har ökat lavinartat på slutet, inte minst efter att jag bar hem ett halvt ton papper från TQ. Men att skicka en hel lastbil är kanske att över­driva en aning. På slaget nio dök lastbilen upp med två flyttgubbar. De tog en snabb och rutinerad titt på innehållet i mitt rosa rum och så tog den ena flyttgubben lastbilen och drog iväg. Det tog den andre mannen en timme att bunta ihop allting i sex små lådor. Allt och allt. Bestämde mig igår kväll för att tvätta upp mina cykelkläder, de skulle lukta rätt illa om de fick ligga nedpackade otvättade i ett par veckor. Jättebra idé i teorin. Bara två problem: att hålla sig vaken till halv två när tvätten var klar och att tvätt torkar riktigt dåligt i ett fuktigt hus. Så cykelkläderna och allt annat jag knölade in i samma maskin, hänger fortfarande på tork när lådorna är färdigpackade och packmannen försvunnit iväg en stund i väntan på lastbilens återkomst.

fullers-honey-dew-beer-bottle-1 Med ett fantastiskt sinne för prioriteringar börjar jag måla om naglarna medan jag också väntar på lastbilen. Är precis i det mest kritiska läget, har just lagt på det andra färgade lagret innan överlacket dvs naglarna är mycket känsliga för stötar, när det knackar på dörren. Hinner inte mer än öppna för flyttgubbarna innan det knackar igen. Det är en leverans med vin och öl från Sainsbury’s internetshop. Ehh, kan vi öppna upp en av de färdigpackade kartongerna och stuva ner lite öl och vin? Jodå, det går bra. Inser att det är lika bra att ge upp nagellacket och börja stuva. En flaska Tarrango samt fem flaskor blandade öl får jag ner tillsammans med ett par handdukar som nu torkat hjälpligt.

Vinkar adjö till mina prylar och fortsätter på min omfat­tande adjöturné. Turen har kommit till Tut ‘N’ Shive och dess inventarier: Gaz, Squid, Andy och Tom. Tom har jag faktiskt aldrig träffat tidigare men eftersom han länge har funderat på att ta familjen i husbilen och resa norrut mot det där blå-gula landet vid polcirkeln räknas han praktiskt taget som en gammal kompis. Tut ‘N’ Shive hamnar högt på min lista över pubar därför att jag har haft många trev­liga kvällar där. Annars är det en pub som andra, brun­murrigt och trä, men istället för en stor öppen lokal är den indelad i lite småavdelningar här och där. En halvtrappa upp finns det några bås och runt om baren en rad med smågrupper där man lätt kan sitta och snacka med en känsla av avskildhet.

Om man ska visa att man har bott i Cardiff i tid och evighet kallar man dock inte puben för Tut ‘N’ Shive utan Poet’s Corner, och om man är riktigt antik minns man även namnet The Globe. Av någon anledning som i efterhand fullständigt övergår mitt minne, kommer jag hem med en lista med de olika dimensioner på skruvar en hemmafixare kan råka ut för i Storbritannien. Jag gissar att listan är ytterligare ett prov på britternas kan-själv-attityd, bara för att resten av världen har ett fullständigt lysande system för skruvar så kan de ju självklart inte använda den på denna lilla, ö utan de måste ha sin egen. Då det emellanåt kan komma en fabrikation (typ bil) från någon annanstans in i landet så måste man dock ha även utrikiska skruvar i lager. Så ifall någon flyttar till Storbritannien, detta, med reservation för diverse stavfel är vad ni behöver i verktygslådan: UNC, UNF, WHITWORTH FINE, WHITWORTH COARSE, BA, BNF, BSF, BSC, ACME (många olika), ANF, ANE, BS course + fine, UN course + fine, ISHTT, PIPE, CYCLE, AMEX series, oil + air, DRIVE, METRIC EVERYTHING

Tut ‘N’ Shive hade Flower’s IPA som gästöl. Eftersom jag blev så vansinnigt kär i Flower’s original när jag var ute på utflykt med Mandy beställde jag direkt in en pint. Och blev grymt besvikelsen. Olika öler från samma bryggeri, vad är det som skiljer? Min jakt på svaret på den frågan blir en lektion i brittisk bryggerihistoria. Bryggeriet Flower’s grund­ades på 1800-talet i Shakespeares Stratford-upon-Avon av en man som hette just Flower. Bryggeriet puttrade på i över hundra år tills det slogs ihop med ett annat bolag och bytte namn, från Flower’s brewery till Flower’s breweries. Bryggeriet i pluralform blev några år senare uppköpt av den stora Whitbread-koncernen (de med seglingstävlingen runt jorden som numera heter Volvo Ocean Race). 1968 la Whitbread ner bryggeriet och flyttade produktionen till sitt Cheltenhambryggeri. Trettio år senare var det dags igen, nu var det Cheltenhambryggeriet mitt i centrala Cheltenham som slogs igen. Året efter sålde Whitbread all sin bryggeri­verksamhet till det gigantiska belgiska Interbrew, numera ännu större InBev. Inbev är världens största bryggeri­koncern och står för sisådär 13 procent av all världens öl. Vart tog då Flower’s vägen efter Cheltenham? Först flytta­des det till Boddington i Manchester. När Inbev la ner det också så hamnade Flower’s hos Hall & Woodhouse Blandford Forum (de säljer sin öl under benämningen Badger brewery). Hall & Woodhouse kontrakterade i sin tur ut själva bryggandet till Dorset Brewing Company. De var ett litet bryggeri och betalade därför lägre skatt. Är det någon som fortfarande hänger med? Flower’s bryggs idag av – håll i er – Brains.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *