1. Wales

Jag tittar på den perfekt v-formade ryggtavlan och undrar hur den ser ut au naturel. Jag har en bra överblick, ryggtavlan cyklar precis framför och centrala Cardiff är väl upplyst. Ryggtavlans ägare är en walesisk ex-militär som erbjudit sig att visa mig vägen hem från en eller annan pub. Vi lämnar de numera stängda pubarna bakom oss och trampar längs en stor väg som trots den sena timmen är väl trafikerad. Jag vinglar lite när jag försöker hålla mig så långt åt sidan som möjligt för att undvika att bli nedmejad av någon bilist. Vägen ser ut som alla andra vägar i den Walesiska huvudstaden men möjligen är den vagt bekant. Jag hoppas att vi är på väg åt rätt håll för vi är väl inte på väg hem till honom? Försöker få ett grepp om riktningen vi cyklar i men om han under kvällen berättat var han bor så har det fallit mig ur minnet. Struntar i det och koncentrerar mig på att cykla rakt och fantisera om ryggtavlan. Ska jag bjuda in honom på en kopp te (och studera valda kroppsdelar närmare)? Eller är det alldeles för framfusigt och cementerar bilden av svenskor som lättfotade? Han kanske förväntar sig att bli inbjuden? Vad ska jag i så fall svara? Framförallt, vad skulle den gamla tanten jag bor hos säga om hon hittade en okänd man i sitt kök?

Det visar sig att just detta exemplar av walesisk man är den perfekte gentlemannen som artigt säger godafton när vi en halvtimme senare når Fairwater, vänder sin cykel och försvinner neråt igen innan jag ens hunnit säga flasklock. Detta löste ju effektivt funderingarna på hur man smugglar in och ut en karl ur sitt rum när man är inneboende. Och jag kom lyckligt hem trots att mitt lokalsinne försvunnit i takt med alkoholintaget. Dagen började annars väl så oskyldigt. I min roll som Walesisk representant för den ärevördiga brittiska institutionen the British Science Association besökte jag ett seminarium på Cardiff University. Men, nu har jag hamnat rakt in i historien, dags att backa bandet en smula, vad gör jag här?

[singlepic id=39 w=240 h=320 float=right]Det finns olika anledningar till att flytta till ett nytt land: kärlek, karriär, klimat, språkstudier, allmän upptäckarlusta eller längtan efter äventyr. Eller kombinationer av ovanstående. Jag behövde akut en kick för självförtroendet efter att ha blivit utmanövrerad från mitt förra jobb. En brittisk studiekompis erbjöd ett ledigt jobb i Cardiff. Det var ett deltidsjobb, vilket passade mig perfekt eftersom det skulle ge mig tid att skriva den där pusseldeckaren jag alltid drömt om. Mordoffret hittas efter julfesten i en blodpöl i källaren till kanontornet på Malmö slott (min förra arbetsplats). Mordoffret visar sig, händelsevis, vara en vidrig psykopat. Hela personalen har både motiv och möjlighet, det gäller bara att sortera ut alla alibin… Medan jag klurar på hur hjältinnan med bravur ska klara ut detta samt i vilken skepnad den ädelmodige, och givetvis oerhört attraktive, hjälten ska dyka upp, tar jag en titt på hur det är att flytta till ett annat land. Förutom jobb behövs även bostad, fordon, telefon, Internet, bankkonto, språkkunskaper samt en del pappersexercis. I nästa steg för att få ett fungerande liv behöver man en frissa, läkare, tandläkare, hobby, vänner, förståelse för invånarna samt ett öppet sinne. Den här boken handlar om att skaffa sig detta samt de händelser man kan råka ut för på vägen. Det svingas också en eller annan pint med real ale.

Första steget var att ta sig till Wales.

[singlepic id=38 w=600 h=200 float=]

Har detta lockat dig att läsa vidare? Vad kul! 

  • Klicka på 2. Heffaklumpen nedan (hoppa över kapitel 1, det har du just läst)

[associated_posts]

1 tanke kring ”1. Wales

  1. Pingback: 5 restips till Wales - Tomatsallad

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.