14. En bättre människa

[singlepic id=77 w=300 h=400 float=right]Först rosmarinhäck och sedan gymkort, den långa listan hade utökats snarare än betats av. Jag tänkte att det mesta borde gå att surfa fram, vad jag behövde var ett Internetabonnemang.
– Självklart, vad har du för telefonnummer. Säljaren på kundtjänst var idel hjälpsamhet.
– Jag har inget fast telefonnummer, jag flyttar omkring, datorn är bärbar.
– Men vi måste ha ditt telefonnummer.
– Men jag vill inte ha ett abonnemang knutet till ett fast telefonnummer, jag har en laptop, jag vill kunna använda den på många olika ställen. Detta alternativ fanns visst inte i säljskriptet. Jag försökte återigen förklara vad jag sökte.
– Ja, får jag bara ditt telefonnummer så fixar vi ett abonnemang direkt.
Jag gav upp punkten Internet tills vidare och promenerade iväg till jobbet.

Efter en stund ringde pappa. Efter samtalet lovade jag mig själv att hädanefter bli en bättre människa, att alltid lyssna på vad den som ringer har för ärende. Detta löfte skulle även gälla pappa. Bara för att pappa i allmänhet ringde när han satt i bilkö, promenerade till bilen, satt på Arlanda, körde bil eller samtliga av dessa, så behövde det ju inte vara så att han inte hade ett dugg på hjärtat.

[singlepic id=145 w=300 h=300 float=right]Pappa försökte nå mig redan dagen före. Då satt jag på Tut N’Shive med Gaz, Squid och deras kompisar Andy och Tim. Egentligen var det grabbarna som träffades, jag tog bara vägen förbi och tjôtade lite. Var på väg hem från Sainsbury’s med en kasse med färskvaror, så jag kunde inte stanna länge. I slutet av min första pint Abbot plockade jag upp telefonen för att bedöma hur lång tid som förflutit. Upptäckte att den ringde, displayen avslöjade att det var pappa och att jag redan hade fyra missade samtal. Suck, hade han så tråkigt? Snäste av honom och bad honom ringa vid något bättre tillfälle.

Bättre tillfälle var när jag hade tid att slå ihjäl, som när jag satt på en flygplats eller väntade på någon trist buss. Detta hade pappa faktiskt lärt sig (han är inte helt obildbar) så han ringde nästa gång när jag promenerade till jobbet. Han frågade hur läget var och jag beklagade mig över bostadssituationen. Pappa föreslog att jag skulle köpa en begagnad bil för ökad frihet, då kunde jag ju flytta till en billigare adress utanför Cardiff. Jag blev inte ett dugg tacksam för att han försökte vara konstruktiv, jag ville ju mest gnälla av mig (pappa hade en del kvar att lära). Påminde pappa att de kör bil på fel sida av vägen i Wales. Hade provat en gång. Min kompis Mandy skulle åka några veckor till sina föräldrar i Zimbabwe och erbjöd mig att låna hennes (skrot)bil. Innan jag tackade ja till detta generösa erbjudande ville jag provköra, vilket jag gjorde på väg hem från puben (väl valt tillfälle). Jag insåg då att det var väldigt mycket bil kvar på vänster sida, att jag som var bortskämd med att bara köra fabriksnya bilar nog skulle hålla mig till det, att alkohol och bilkörning inte hörde ihop och att bussarna nog inte var så illa i alla fall. Förutom dessa argument upplyste jag pappa i tydliga ordalag att ifall det inte ens går att skaffa ett Internetabonnemang ville jag inte ens tänka på hur trassligt det skulle vara att skaffa en bilförsäkring.

Efter att vi hade pratat upp en smärre förmögenhet i detta ärende övergick samtalet till status i Sverige. Pappa, mamma och lillebror var samlade i Tänndalen för tio dagars finslipning av Vasaloppsformen. Direkt när bror anlänt hade pappa och han gett sig ut på en liten premiärtur t o r Skarvruet. De fina spåren från i julas var helt borta, de hade förvandlats till isgata. Isiga spår är snabba spår (precis det man önskar sig i Vasaloppet) och underbara så länge de är horisontella (vilket Vasaloppet i princip är). Men det går inte att åka skidor från stugan utan att drabbas av någon backe. Enligt spårguiden var spåren bara ”kuperade”. Vet inte riktigt vem målgruppen för den guiden var men om man översatte till vanlig svenska betydde kuperat att platta partier fullständigt saknades. Pappa hade plogat hela vägen nerför en av de backar som var så beskedliga att de inte ens omnämndes som backar i guiden. Nedanför backen svängde spåret, en jämförelsevis beskedlig sväng, men här lyckades han inte riktigt hålla sig kvar i spåret utan brakade rakt fram i tangentens riktning. Ena sidan fastnade i en snövall, det knakade till och så var det benet av. Vilket betyder att jag, min bror och faster fick ställa in oss på att skida i fädrens spår utan pappa i år.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.