29. Golden Cross

[singlepic id=60 w=300 h=300 float=right]Våren är här, turbussarna har börjat rulla igen! De är kanske inte tillräckligt äventyrliga för lonely planet-generationen, men en tidsekonomisk snabborientering för alla andra. Risken att gå vilse är obefintlig från andra våningen på en dubbeldäckare, och man får snabbt koll på vad som anses vara stadens främsta sevärdheter. Guiderna berättar dessutom olika historier så åker man mer än ett varv får man extra valuta för biljettpengarna. Jag är alldeles för världsvan vid det här laget för att nedlåta mig till att köpa en biljett på en turbuss, men är den gratis är det en helt annan sak. Via jobbet erbjuds jag en gratistur. Därför vet jag numera att en av lägenheterna i den vita glaslängan bredvid jobbet förut ägdes av den walesiska sångfågeln Charlotte Church. Hon ledsnade dock på insynen och flyttade därifrån. Jag kan också ståta med den helt ovärderliga informationen att det finns 9000 p‑platser utanför nöjeskomplexet Atlantic Wharf. Samt att alla gudstjänster i St Davids kyrka hålls på walesiska.

[singlepic id=193 w=300 h=300 float=right]Trenderna i arkitektur och fasadbeklädnad blir extra tydliga på en sådan här rundtur. I civic centre-området som innehåller museum, universitet och stadshus, är alla hus stora, pampiga och vita. När dessa byggdes ville man visa upp hur rik staden var och kolpengar bekostade import av vit Portlandsten från Dorset. Idag, när det nya operahuset byggs i Cardiff bay är det istället viktigt att allting är lokalt producerat, walesiskt stål i konstruktionen och walesiskt skiffer i olika färger på den enorma fasaden.

Guiden pekar ut puben Golden Cross. Den ligger för sig själv i toppen av Bute street och ser tillbommad ut. Jag har beundrat fasaden många gånger men aldrig vågat mig in. Vad döljer den innanför väggarna? En unik och välbevarad inredning i edvardiansk stil, tydligen. För hundra år sedan var Golden Cross den lyxigaste bordellen i Cardiff. Puben var nära att jämnas med marken på 1970-talet i samband med ett vägbygge. Efter en kampanj av South Wales Echo och ölorganisationen CAMRA lovade Brains att renovera. Vägen fick dras runt. Brains hann ångra löftet mer än en gång då notan skenade iväg. Grunden visade sig vara underdimensionerad, de tvingades riva huset bredvid (en annan pub) för att kunna föra in material för att palla upp huset. [singlepic id=191 w=300 h=300 float=right]Nu står puben där den står med sin rika historia. Den senare inkluderar både mord och berömda besökare. Och nästan‑besökare. Fascisten Oswald Mosley hade stämt träff med sina partibröder på Golden Cross strax före andra världskriget. Han kom dock aldrig fram eftersom han blev stoppad på vägen av demonstranter. Under andra världskriget var Golden Cross populärt bland amerikanska militärer. Den blivande tungviktsmästaren Rocky Marciano var stationerad i Wales. Detta har lett till en skröna att han svingade sin första höger på Golden Cross. Jag känner att jag måste göra ett studiebesök.

[singlepic id=192 w=300 h=300 float=right]Det gör jag också fast först långt senare. Inredningen är fantastisk men klientelet är inte de turister som skulle uppskatta historiens vingslag, utan lokala, tämligen slitna förmågor. Det blev ett kort besök.

Puben Riverbank ser däremot inbjudande ut där den ligger vid floden Taff mitt emot Millenniumstadium. Gissar att den har genomgått en ansiktslyftning, precis som området med samma namn. Ansiktslyftningen verkar dock ha stannat vid det yttre. När jag kliver in genom dörren sjunker medelåldern och publiken blir tvekönad. Jag vänder dock inte i dörren. Det är äntligen dags för den länge omtalade och sedan länge emotsedda jazzkvällen. Jag stegar istället fram till baren och beställer en coca cola. Dryckesvalet har ingenting med någon ny livsföring att göra, jag kommer direkt från ”en pint efter jobbet” med Helen och Gaz på Eli. Dricker jag en till pint risker jag hamna på fel sida om onykter/odräglig-sträcket. Visserligen pågår tillvänjningen till en brittisk alkoholkonsumtion, men sådant tar tid. Väljer ett bord med någon form av belysning och låter Åsne Sejerstad göra mig sällskap till dess att W och hans amerikanske besökare, Matt, dyker upp. De anländer punktligt ett halvt glas senare. Jag har blivit förvarnad att Matt har ett fast handslag som lämnat en rad av krossade händer efter sig. Jag klämmer därför i för kung och fosterland. Men någon måste ha tipsat honom, eller så är jag felinformerad, för det är bara hans hand som blir klämd. Men han säger inget.

[singlepic id=67 w=300 h=300 float=right]Vi går ner en våning till lokalen där jazzevenemanget ska ske. Arrangörerna lyser upp när de ser oss. Förutom ett bord med nära och kära till bandet och ett med blandade japanska studenter utgör vi hela publiken. Vi slår oss ner vid ett bord mitt i rummet. Om jag har svårt att förstå att W är nio år yngre än mig, är det desto enklare med Matt. Matt är rena svärmorsdrömmen, amerikansk helyllegrabb, lång, välbyggd fd simmare (mmm). Han och W bodde i samma hus de två sista åren på universitetet. Efter college flyttade Matt vidare till ett ”riktigt” jobb medan W stannade kvar, tog olika ströjobb och jobbade lite för sin far. Det är tydligt att Matt tycker att W borde följt hans exempel istället. ”Allt för den där flickans skull, vad var det nu hon hette” säger Matt med en menande blick. W och Matt utväxlar blickar, jag håller på att dö av nyfikenhet men Matt lämnar ämnet. Istället pratar vi film. Matt kan citera långa stycken ur favoritfilmen Jakten på röd oktober. Som tur var har jag sett den ett halvdussin gånger (tack Sean Connery och Sam Neil!) så jag kan delta i konversationen.

Vi hinner dock inte prata så mycket innan bandet börjar spela och omöjliggör fortsatt konversation. I vissa situationer är konserter trevliga och en positiv upplevelse, men just nu upplever jag att musiken är synnerligen i vägen. Om det nu nödvändigtvis ska spelas musik som hindrar all dialog så behöver det väl inte vara musik att sitta rakt upp och ner och lyssna till? I alla fall inte när jag råkar ha inte bara en, utan två attraktiva män mitt emot. Lyssna på musik kan jag göra på egen hand.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.